Ridning & kyla
Detta ämne har ju diskuterats ganska mkt nu av förklarliga skäl. Och många frågar sig om det verkligen är nyttigt för hästen att anstränga sig under stark kyla.
Tydligen så är det så att hästens långa hals gör att luften värms upp på sin väg till lungorna. Så hästen har inga problem att anstränga sig även när det är -20 C. Under t ex galopplöp så är det främst jockeyn som har problem. De är smala o saknar ofta underhudsfett och så har de ju knappt några kläder på sig. Oftast bantar de ju även dagarna före ett löp för att vara kvar i sin viktklass = tufft!
Som tur är så kan jag ta på mig mer kläder. Rider nu alltid i denna j-fula skoteroverall + supervarma stövlar. Ser ut som en j-fet michelingubbe (men varmt e det;)) + det är ju inte så många som ser mig ute i skogen ändå.
Hästtandläkare - vem ska jag anlita?
Detta med hästens tänder är inte helt lätt. När jag började med hästar så raspade man tänderna en ggr per år och that was it:) Sen kunde man nöjd o belåten koppla av o veta att ens häst hade en lycklig mun:). För några år sedan dök dock "riktiga" tandläkare upp och plötsligt var alla hästars munnar mer el mindre katastrof. Fungerade inte hästen på ngt vis, så var det munnen som felade. Så självklart tog man alla hästar till tandläkaren. Jag märkte ingen skillnad på dem ridmässigt men man hoppades att de mådde bättre. Sen kom alla skriverier om sk hästtandläkare som fullständigt förstörde hästens mun, genom att använda effektiva slipmaskiner (istället för den sega raspen) o jämnade till allt möjligt som inte borde vara snygggt o jämnt i en hästmun.... Ve o fasa tänk om jag förstört min stackars häst ätfunktioner i all välmening!?
Så nu vet jag faktiskt varken ut el in. Ská jag återgå till raspning 1 gång per år eller...
Att ha häst är inte lätt, det känns som man måste vara både veterinär, hovslagare, equiterapeut , sadelmakare och tandläkare.... för att kunna ifrågasaätta och utvärdera hur bra dessa experter verkligen är = jobbigt!
Tessa hade mkt problem med sina tänder enl. tandläkaren, han trodde att hon skulle bli en helt annan häst, typ superpigg (hon har alltid varit mkt lugn), efter besöket var hon exakt likadan.....
Är det ngn som känner igen sig?
Så nu vet jag faktiskt varken ut el in. Ská jag återgå till raspning 1 gång per år eller...
Att ha häst är inte lätt, det känns som man måste vara både veterinär, hovslagare, equiterapeut , sadelmakare och tandläkare.... för att kunna ifrågasaätta och utvärdera hur bra dessa experter verkligen är = jobbigt!
Tessa hade mkt problem med sina tänder enl. tandläkaren, han trodde att hon skulle bli en helt annan häst, typ superpigg (hon har alltid varit mkt lugn), efter besöket var hon exakt likadan.....
Är det ngn som känner igen sig?
Hur man håller sig alert och ung
Man går ut i en stor hage som är helt vit med 40 cm snö. Det är mörkt så man ser inte om hästarna trampat upp ngn stig utan man pulsar på så gott det går. Det är bra med motion intalar man sig. Inte en häst i sikte, efter mkt och jobbigt pulsande skymtar man en häst Yes, när man kommer närmare ser man att det är fel häst och får pulsa vidare.
Till slut ser man en jättehäst som snällt står och väntar tills man kommer fram (inte en tanke på att gå en till mötes).
Följer dock snällt med till stallet (hoppas att antagligen på att få mat). Tji fick han, det bev sadel på istället och ut igen. Det är nu ännu mörkare, för att göra det extra kul kan man tända en pannlampa, då blir hästen garanterat rädd och slänger sig åt sidan
Efter lite tryggt skrittande är det dax för galopp. Hästen är mörkrädd + tittig så han tvärstannar ett par ggr. Utmaningen och lyckan är då att sitta kvar.
Under galoppen ser man ännu mindre då det snöar i ögonen = superläskigt för alla med kontrollbehov. Det är bara att lita på hästen och hoppas att i varje fall han ser vägen. Det verkar han göra då han varken gick omkull eller snubblade en enda gång :)
Slutet gott och allting gott.
Med en suck av lättnad ramlar man av hästen på stallplan.
Jaja, pållen fick motion och jag överlevde.
= perfekt sätt att spendera fredagskvällen på..... Nu behöver jag ingen mer spänning denna helg:)
Ture hade nog föredragit att ligga här och mysa....
Till slut ser man en jättehäst som snällt står och väntar tills man kommer fram (inte en tanke på att gå en till mötes).
Följer dock snällt med till stallet (hoppas att antagligen på att få mat). Tji fick han, det bev sadel på istället och ut igen. Det är nu ännu mörkare, för att göra det extra kul kan man tända en pannlampa, då blir hästen garanterat rädd och slänger sig åt sidan
Efter lite tryggt skrittande är det dax för galopp. Hästen är mörkrädd + tittig så han tvärstannar ett par ggr. Utmaningen och lyckan är då att sitta kvar.
Under galoppen ser man ännu mindre då det snöar i ögonen = superläskigt för alla med kontrollbehov. Det är bara att lita på hästen och hoppas att i varje fall han ser vägen. Det verkar han göra då han varken gick omkull eller snubblade en enda gång :)
Slutet gott och allting gott.
Med en suck av lättnad ramlar man av hästen på stallplan.
Jaja, pållen fick motion och jag överlevde.
= perfekt sätt att spendera fredagskvällen på..... Nu behöver jag ingen mer spänning denna helg:)
Ture hade nog föredragit att ligga här och mysa....
Ta egna intiativ
Älskar folk som tar egna intiativ. Som t.ex om det kommer hem lite folk och de själva öppnar kylskåpet o hämtar mjölken till kaffet el fyller på sitt glas om de vill ha mer. Det gör livet så himla mkt lättare. Eler om det kommer tre kompisar som ska rida o alla står helt handfallna o jag ska sadla tre hästar. Eller om de själva tar lite intiativ och börjar borsta, sadla. Älskar dem:)
Tror att vi hästmänniskor är lite mer åt det intiativrika hållet än de flesta. Det finns alltid mkt man måste ta tag i när det gäller stallet o hästarna. Det fungerar helt enkelt inte att vänta tills man blir tillsagd att göra ngt.
Har läst att stalltjejer blir bra chefer, de är vana att styra o ställa + vana vid teamwork
yes, vad vi är bra:)
Tror att vi hästmänniskor är lite mer åt det intiativrika hållet än de flesta. Det finns alltid mkt man måste ta tag i när det gäller stallet o hästarna. Det fungerar helt enkelt inte att vänta tills man blir tillsagd att göra ngt.
Har läst att stalltjejer blir bra chefer, de är vana att styra o ställa + vana vid teamwork
yes, vad vi är bra:)
Kul att blogga:)
Amanda om Hoppglad ponny:
Jag tycker det är GRYMT att du lägger upp sånna här saker och verkligen hjälper folk med tips och trix! Guldvärt!
Tack Amanda, jag tycker att det är så fantastiskt med dig + alla generösa gulliga personer som säger snälla saker på min och andras bloggar. Det är värt såååå mkt! Du + andra är generösa personer som sprider glädje. Det är ni som gör att vi (+kanske du oxå) tycker att det är så kul, värt all tid vi lägger ner. Du + ni är guld värda:)
Det är oxå extra kul att vi har detta fantastiska intresse för hästar gemensamt.
Vad kan vara bättre än att galoppera på sina stora fina häst barbacka på en sommaräng !?
Jag tycker det är GRYMT att du lägger upp sånna här saker och verkligen hjälper folk med tips och trix! Guldvärt!
Tack Amanda, jag tycker att det är så fantastiskt med dig + alla generösa gulliga personer som säger snälla saker på min och andras bloggar. Det är värt såååå mkt! Du + andra är generösa personer som sprider glädje. Det är ni som gör att vi (+kanske du oxå) tycker att det är så kul, värt all tid vi lägger ner. Du + ni är guld värda:)
Det är oxå extra kul att vi har detta fantastiska intresse för hästar gemensamt.
Vad kan vara bättre än att galoppera på sina stora fina häst barbacka på en sommaräng !?
Kingsland en success story
De som skapade klädmärket Kingsland var och är verkligen skickliga. Jag kommer ihåg första gången jag såg kläderna på en nationell ponnytävling i Södertälje.
Jag tyckte att de var jättefula med sitt märke Kingsland stort o blaffigt överallt på alla kläder. Fina märken skulle ju bara synas om man tittade noga.
Men gu´vad man påverkas av rätt marknadsföring, numera har jag både strumpor, tröjor och jackor från just detta företag.
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
Lin Kingsroed, den norska skaparen av Kingsland är själv ryttare.
Jag tyckte att de var jättefula med sitt märke Kingsland stort o blaffigt överallt på alla kläder. Fina märken skulle ju bara synas om man tittade noga.
Men gu´vad man påverkas av rätt marknadsföring, numera har jag både strumpor, tröjor och jackor från just detta företag.
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
Lin Kingsroed, den norska skaparen av Kingsland är själv ryttare.
Vart tog alla medryttare vägen?
När jag var 20 år och tog upp ridningen igen efter gymnasiet, kände jag att jag ville mer än att gå på ridskola. Inget ont om ridskolor, men jag ville ha mer kontakt och utveckling med en häst. Men ändå inte bli låst av att äga en. Var resgalen redan på den tiden, så jag ville inte binda mig.
Hittade en perfekt häst, närmare bestämt min chefs halvblod, han ville träna dressyr och jag ville hoppa. Så vi kompletterade varandra, fick även tävla honom om jag ville.
Sen flyttade han till Skåne och jag hittade en 4-årig arab. Jag hade ingen bil och hästen fanns långt ute på landet. Men att det tog 1,5 timme att komma dit med tåg, buss och cykel, det var inget problem.
Men nu har jag eget stall och vid flera tillfälle har mina inackorderingar annonserat om medryttare, och ingen är intresserad?? Förstår inte varför?? det är ju ett perfekt system.
Här var jag på Mallis o red dressyr. Härligt :)
Hittade en perfekt häst, närmare bestämt min chefs halvblod, han ville träna dressyr och jag ville hoppa. Så vi kompletterade varandra, fick även tävla honom om jag ville.
Sen flyttade han till Skåne och jag hittade en 4-årig arab. Jag hade ingen bil och hästen fanns långt ute på landet. Men att det tog 1,5 timme att komma dit med tåg, buss och cykel, det var inget problem.
Men nu har jag eget stall och vid flera tillfälle har mina inackorderingar annonserat om medryttare, och ingen är intresserad?? Förstår inte varför?? det är ju ett perfekt system.
Här var jag på Mallis o red dressyr. Härligt :)
Yoga
Har hört att yoga är bra för ryttare. Så nu har vi börjat att ha yoga 1 ggr/v på kontoret.
Kände verkligen att det stämde. Mkt övningar för att öppna upp bäckenet och bli smidigare.
Och kroppskontroll är ju superviktigt, hur ska vi få hästen att göra som vi vill om vi inte ens har koll på våra egna kroppar!? Det ska bli spännande att se om det ger effekt
Yoga utomlands kan man bl a utöva här.
För och nackdelar med eget stall
Ja, de flesta som har häst och inte har eget stall ser nog bara de positiva sidorna
-
kunna ha mer koll på hästarna (speciellt om man har kontoret på gården som jag har)
-
kan bestämma själv om hagar och skötsel
-
kunna göra ngt vettigt då man väntar på veterinär o hovslagare
-
inga skyltar om vad man inte får göra, måste göra etc. Många stallmänniskor tycks gilla skyltar
-
bara ”snälla” saker står på anslagstavlan (en regel vi har att man aldrig får skriva något negativt på tavlan) har ngn glömt ngt eller satt på fel täcke så tar man det direkt med personen i fråga.
- Att se hästarna galoppera runt o busa i hagen
- Mysigt att ha hästarna så nära
- spar tid då man inte behöver resa iväg för att rida
Men vi som har eget vet att det är säkert lika mycket tid som går åt till stallet och gården som till ridning, samt att det kostar mycket mer än vad man tror att renovera och förbättra och underhålla.
- Jaga hästar som rymmer (behöver inte vara dina egna)
- Laga elstängslet, byta ut stolpar, kolla elen,
- Sladda volten, köpa mer/bättre underlag
- Snöröjning på vintern
- Flytta hösilagebalar
- Allt som går sönder, håller just nu på att byta ut alla järnlister i stallet, inte lätt.
- Tömma gödselkärran, ett hel...te på vintern då skiten frysit fast, eller när kärran välter i en hal backe.
- Köpa in foder, strö etc
Ja, det var några för- och nackdelar. Just nu överväger fördelarna, men när jag blir äldre så ska jag ha min /mina hästar uppstallade i något trevligt stall och bara komma dit och rida och sköta om hästarna och inte allt runt omkring.
Så här ser mitt stall ut.
PS. Just nu har jag världens bästa inackorderingar = Monica, Pernilla och Liza. De är glada, pålitliga och gulliga, så det är alltid lika kul att se när de är här och rider och pysslar om sina hästar.
Hur gör man för att lyckas?
Jag har precis varit på ett föredrag om prestationspsykologi med Pierre Mood.
Det som jag tänkte extra mkt på var.
Hur man ska bli av med alla negativa tankar. Om jag t.ex hoppat en bana så fokuserar jag på det som gick dåligt och har man med sig det till nästa ritt så är det stor risk att den går ännu sämre.
Ett av hans tips var att man videofilmar ritten och sen tittar på den många gånger. Den första gången är det risk att man igen fokuserar på det dåliga. Men efter hand blir man mindre sur och kan objektivt se även det som var bra.
Sen ska man fundera på hur man kunde gjort de dåliga sprången bra + fundera på det man gjorde då man fick till de bra sprången.
Låter vettigt och inte alltför komplicerat för att genomföra.
Foto: Wikipedia 2009-08-24
Tror ni att man vågar hoppa så här högt då?
Det som jag tänkte extra mkt på var.
Hur man ska bli av med alla negativa tankar. Om jag t.ex hoppat en bana så fokuserar jag på det som gick dåligt och har man med sig det till nästa ritt så är det stor risk att den går ännu sämre.
Ett av hans tips var att man videofilmar ritten och sen tittar på den många gånger. Den första gången är det risk att man igen fokuserar på det dåliga. Men efter hand blir man mindre sur och kan objektivt se även det som var bra.
Sen ska man fundera på hur man kunde gjort de dåliga sprången bra + fundera på det man gjorde då man fick till de bra sprången.
Låter vettigt och inte alltför komplicerat för att genomföra.
Foto: Wikipedia 2009-08-24
Tror ni att man vågar hoppa så här högt då?
Drömmannen
Drömmannen är stor, stark, ömsint och gör allt för dig.
Var ute o promenerade med Ture igår kväll i skymningen. han är 174 cm i mankhöjd, väger 640 kg och är väldigt stark. Vi gick på en smal stig i skogen och han kunde klivit på mig, gjort så jag ramlat omkull och galopperat iväg, men han skrittade så försiktigt efter mig på stigen. Det hann tom bli mörkt innan vi kom hem = ganska kusligt faktiskt.
Det är helt otroligt, när man tänker efter vad fantastiskt detta stora djur är. Inte undra på att vi älskar dem.
Ja, drömmannen kanske är en häst!?
Vad tycker du?
Var ute o promenerade med Ture igår kväll i skymningen. han är 174 cm i mankhöjd, väger 640 kg och är väldigt stark. Vi gick på en smal stig i skogen och han kunde klivit på mig, gjort så jag ramlat omkull och galopperat iväg, men han skrittade så försiktigt efter mig på stigen. Det hann tom bli mörkt innan vi kom hem = ganska kusligt faktiskt.
Det är helt otroligt, när man tänker efter vad fantastiskt detta stora djur är. Inte undra på att vi älskar dem.
Ja, drömmannen kanske är en häst!?
Vad tycker du?
Mina år som "hästhandlare"
Jag älskar att läsa hästannonser. När jag har tråkigt så brukar jag alltid piggna till då jag går in på någon sajt som t.ex hästnet.se. Jag har köpt massor av hästar under åren både i Sverige och utomlands. Vad jag har varit intresserad av och köpt har förändrats väldigt mycket under åren.
För 15 år sedan då vi köpte gård och våra första hästar så var priset det viktigaste. jag letade efter billiga halvblod med stam. Kunde jag trava hästen 50 meter utan att bli avkastad så köpte jag hästen. Det var avelston och "missförstådda" hästar efter helt ok hingstar som Kaliber, Napoleon och xxx i prisklass 15-20 000:-. Sen grundutbildade jag dem så de var färdiga för att ut och tävla lätta klasser och sålde dem. Efter några år tröttnade jag på detta, ville själv ut och tävla. Så istället för att köpa de allra billigaste letade jag nu efter grundridna hästar som jag själv kunde ut och meritera på tävlingsbanorna, nu hade prisklassen ökat till ca 50000:-. Hittade trevliga hästar för lätta klasser och ett och annat "fynd" som kanske kunde blivit superfin med en bättre ryttare!? Meriterade de lite på tävlingsbanorna i hoppning och fälttävlan och sålde dem. Ja, inte blev jag rik på kuppen, men det otroliga är att det är ALLTID lika kul med en ny häst i stallet, passionen finns alltid kvar. Och det känner jag igen från så många andra "hästhandlare" i minder skala Det som drver en är inte stora rikedomar utan kärleken till hästar.
Nu har jag mina duktiga "beridare" Mikaela och Rosanna så nu köper vi ponnier och hästar som vi hoppas har potential för de högsta klasserna. Men det hoppas ju vi alla.... De flesta har dock ökat i värde efter att vi vidarutblildat och tävlat dem.
För 15 år sedan då vi köpte gård och våra första hästar så var priset det viktigaste. jag letade efter billiga halvblod med stam. Kunde jag trava hästen 50 meter utan att bli avkastad så köpte jag hästen. Det var avelston och "missförstådda" hästar efter helt ok hingstar som Kaliber, Napoleon och xxx i prisklass 15-20 000:-. Sen grundutbildade jag dem så de var färdiga för att ut och tävla lätta klasser och sålde dem. Efter några år tröttnade jag på detta, ville själv ut och tävla. Så istället för att köpa de allra billigaste letade jag nu efter grundridna hästar som jag själv kunde ut och meritera på tävlingsbanorna, nu hade prisklassen ökat till ca 50000:-. Hittade trevliga hästar för lätta klasser och ett och annat "fynd" som kanske kunde blivit superfin med en bättre ryttare!? Meriterade de lite på tävlingsbanorna i hoppning och fälttävlan och sålde dem. Ja, inte blev jag rik på kuppen, men det otroliga är att det är ALLTID lika kul med en ny häst i stallet, passionen finns alltid kvar. Och det känner jag igen från så många andra "hästhandlare" i minder skala Det som drver en är inte stora rikedomar utan kärleken till hästar.
Nu har jag mina duktiga "beridare" Mikaela och Rosanna så nu köper vi ponnier och hästar som vi hoppas har potential för de högsta klasserna. Men det hoppas ju vi alla.... De flesta har dock ökat i värde efter att vi vidarutblildat och tävlat dem.
