Vilken häst ska / bör jag köpa?
Det gäller att tänka till själv och inte påverkas så mkt av andra ekipage el vad andra ska tycka och tro.
Självklart vill man ha en häst med fantastisk kapacitet, helst för OS. Man vill att alla ska beundra den och så ska man rida runt och sola sig i allas glans + vinna alla tävlingar.
Tyvärr så är ofta verkligheten en annan. Hästarna nuförtiden avlas för att vara superkänsliga och jättespänstiga med flashiga gångarter.
Men en hopphäst som är känslig och hoppar med scoop är svår att sitta på + svår att rida mot hinder. Är man själv lite nervös så är det stor risk att det går åt pipsvängen.
En känslig dressyrhäst med härliga gångarter är mkt svårare att sitta på, det är lätt att man får en orolig hand + allt händer fort o man måste göra allt rätt o vara superstabil och lugn själv.
Så en häst som passar Mickis o Rosanna är inget för mig. Återkommer till min irländska häst Flowerhill Clover. Hon hoppade inte med ryggen (så alla hinder kändes låga o lätta), med Tessa som har mkt bättre hoppteknik så blir även 90 cm högt då ryggen hoppar 120 cm.
I dressyren så var Clover superlydig (då man till slut fick henne i form), medan min tyska gångartshäst Jever oftast försökte överlista mig. Hade jag gjort ett galoppombyte på diagonalen så gjorde han det själv nästa varv = superjobbigt.
För att ha roligt både hemma o på tävling så ska man köpa en häst efter sin egen personlighet och "kapacitet". Själv så tycker jag LA dressyr, lätt fälttävlan och 120 cm hoppning duger gott för mig, så det får bli en lagom pigg häst med stort hjärta nästa gång.
Claddagh, Irl import, hade nog allt, ca 170 cm, lugn, modig och extremt samarbetsvillig. Bra i dressyr, störtsäker i terrängen, ngt minus för hoppningen.
Självklart vill man ha en häst med fantastisk kapacitet, helst för OS. Man vill att alla ska beundra den och så ska man rida runt och sola sig i allas glans + vinna alla tävlingar.
Tyvärr så är ofta verkligheten en annan. Hästarna nuförtiden avlas för att vara superkänsliga och jättespänstiga med flashiga gångarter.
Men en hopphäst som är känslig och hoppar med scoop är svår att sitta på + svår att rida mot hinder. Är man själv lite nervös så är det stor risk att det går åt pipsvängen.
En känslig dressyrhäst med härliga gångarter är mkt svårare att sitta på, det är lätt att man får en orolig hand + allt händer fort o man måste göra allt rätt o vara superstabil och lugn själv.
Så en häst som passar Mickis o Rosanna är inget för mig. Återkommer till min irländska häst Flowerhill Clover. Hon hoppade inte med ryggen (så alla hinder kändes låga o lätta), med Tessa som har mkt bättre hoppteknik så blir även 90 cm högt då ryggen hoppar 120 cm.
I dressyren så var Clover superlydig (då man till slut fick henne i form), medan min tyska gångartshäst Jever oftast försökte överlista mig. Hade jag gjort ett galoppombyte på diagonalen så gjorde han det själv nästa varv = superjobbigt.
För att ha roligt både hemma o på tävling så ska man köpa en häst efter sin egen personlighet och "kapacitet". Själv så tycker jag LA dressyr, lätt fälttävlan och 120 cm hoppning duger gott för mig, så det får bli en lagom pigg häst med stort hjärta nästa gång.
Claddagh, Irl import, hade nog allt, ca 170 cm, lugn, modig och extremt samarbetsvillig. Bra i dressyr, störtsäker i terrängen, ngt minus för hoppningen.
Kommentarer
Trackback
