ridochres

Vi åker Sverige runt på meetings och vart vi än kommer så ser man ju alla med sina bussar den ena finare än den andra.

Tänk om man hade råd med denna superfina buss :)

Den kan du läsa om här.

Det är ju mycket trevligare att kunna bo på tävlingsplatsen istället för att åka fram och tillbaka mellan vandrahem och tävlingsplatsen.
Så förra året frågade jag en kompis om vi skulle anmäla oss till en teorikurs på bilskolan. Det var hon och jag och massor av killar, vi hade noll koll om det tekniska. Det fanns nog en och annan kille som undrade om vi kommit in i fel klassrum.

Sen var det dax att  börja köra. Tyckte synd om bilskoleläraren som med livet som insats skulle lära mig att köra lastbil.Var jättenervös de första gångerna och backningen gick uselt, helt annorlunda mot att backa med släp. Men envis som jag är (ibland) så tog jag den ena lektionen efter den andra och läraren lugnade mig med att man behöver inte köra perfekt för att få körkort.

Så till slut skulle jag köra upp, fick ett stenansikte till inspektör. Och just den gången av alla gånger så slår nå´n himla nödknapp till o det går inte att lossa handbromsen, svetten börjar rinna och jag rycker o sliter i handbromsen. Höll på att bli desperat, "tänk om jag nte ens får köra ut i trafiken". Då jag fixat o grejat i en evighet så släpper handbromsen till slut och jag kommer iväg.
Tänkte på detta under hela körningen (som faktiskt gick ovanligt bra) och blev helt chockad då han sa att jag klarat mig = Yippeeee, fick titta på lappen han gav mig flera ggr för att verkligen tro på det.

Det är faktiskt extra kul att lyckas lära sig ngt när man är som jag ”mitt i livet”, det känns ju ofta som livet är likadant hela tiden och inte bjuder på så mkt överraskningar och kickar längre.

Så du som tycker att du är för gammal eller för dålig för att t.ex återuppta din ridning, skaffa häst eller börja tävla, tveka inte. Ta det stegvis, du kommer att bli jätteglad.

Berätta, har du gjort något som du verkligen trodde att du inte skulle klara av?