ridochres

När jag var 25 år jobbade jag på kryssningsfartyget MS / Funchal


Läs mer om fartyget här

Vi reste runt i fjordarna, i Västindien och runt medelhavet = en spännande tid. Började som kryssningsvärdinna o tog sen hand om ekonomin. Men om jag ska vara elak så blev jag dördstrött på alla gnälliga resenärer, det var fel på både det ena o det andra. Bestämde mig för att aldrig arbeta med privatpersoner som spenderade sina hårt hopsparade pengar till en resa.
Och här är jag nu jobbande med precis det och det är jättekul! Hästmänniskor skiljer sig avsevärt från andra (faktiskt). Lite smuts under naglarna gör nog att vi ser till helheten o inte till detaljer. Några dammråttor under sängen tar vi med en klackspark, bara hästarna är välskötta och ridningen super.

Vi (eller ni) är oxå mer självständiga än normalt o blir inte hysteriska om något inträffar som inte är enligt plan. Även det är vi ju vana vid som hästägare o ryttare. Ena dagen är hästen anmäld till SM o nästa är han halt etc.



I Kenya kan det hända både det ena o det andra, läs mer här.


Att umgås med hästar är mkt utvecklande på alla möjliga sätt. har tex en kompis som helst anställer stalltjejer till sin restaurang då de är ovanligt intiativrika och självständiga.
Har även läst att många tjejer i chefsbefattningar är ryttare.
Så det är bara glädjas och rida på....